Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skilliga förbindelser med jordiska kvinnor, synes oss
hela styckets tendens lida av en viss Ibsensk över«
spändhet. Goethe, Heine, Byron och många andra
ha ju haft åtskilligt med Eros att skaffa, men torde
väl ändå ha funnit nåd för Apollons ögon.
Utom Spåmannen innehåller boken ännu ett dra#
matiskt utkast, t Guds födelse», om vilket vi dock ej
vilja yttra oss, då denna bagatell på ett dussin sidor
väl får räknas till den sortens tillfälliga kollapser,
som utan vidare kunna förlåtas en poet av Verner
von Heidenstams rang.
Bokens i egentlig mening representativa stycken
äro emellertid Bröderna och Sanct Göran och draken.
I den sistnämnda berättelsen försättas vi tillbaka till
Sten Stures tid, och göra bekantskap med belätes*
snidaren mäster Andreas, en väldig och befallande
man med fast handslag, men underliga och beslöjade
ögon. Han har inkallats till landet av Sten Sture för
att fullborda ett präktigt bildverk, föreställande Sanct
Göran som räddar prinsessan från Draken, och han
får husrum hos en ung flöjtblåsare hos Sturen, Bengt
Hake, som året förut äktat en sextonårig brud vid
namn Metta. Mellan Mäster Andreas och den unge
Hake uppstår ett mycket idealt vänskapsförhållande
och mäster Andreas, som är en mäkta filosofisk man,
docerar inför sin nygifte unge vän om kärleken på
följande materialistiska vis: »Du tror på kärleken,
min vän. Kärleken är kött. Gå in till slaktaren och
du får se den ligga styckad och flådd». Av dessa
och andra filosofiska utläggningar om kärleken blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
