Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emellertid den unge spelmannen mäkta imponerad,
och såsom en gärd av beundran och vänskap erbju*
der han mästaren sin egen hustru Metta som modell
för jungfrun. Och den store mästaren, som lämnat
hustru och barn for att endast leva för sin konst och
sin moral, tappar först halva huvudet infor den
sjuttonåriga flickslynan, for vars lockelser han ger
vika; och sedan andra halvan inför den lille spel*
mannen, vars dolkstötar han mottar som ett rättvist
straft. Han var allt en stackare ända ner i halvsulorna,
den gode mäster Andreas!
Den andra berättelsen är en fullkomlig parallell
till den förra, ty även här uppträder en trio av två
män och en kvinna, men denna trio är dygdig, och
det hela ändar alltså med en tredubbel triumf. Det
manliga elementet representeras av tvänne hyggliga
upsalastudenter, som till på köpet äro bröder, och
som båda förälska sig i samma Maria. Den äldre
brodern, Fabian, är en hederlig medelmåtta, som
måste begagna lexikon, den yngre, Erik, däremot ett
stycke underbarn, som medels intuition kan över*
sätta sina latinska författare, men när det gäller kär*
lekens teori äro båda lika stora överdängare. Hör
blott, hur den halvförläste Fabian, som aldrig tagit
en flicka om livet, yttrar sig om äktenskapet:
»En man eller en kvinna, vilken två gånger varit
gift, är något halvt, ett trasigt strängaspel, en vilse*
kommen varelse, som jag ömkar, ty den varelsens
olycka vet intet slut och ingen lisa utan räcker till
dödsögonblicket».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
