Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tvivlens viljesjuke slav
bryter första vindil av.
Jordens lunder nu om stunder
kräva grunder, men ej under,
ropar över vissen grav
efter evigt liv sitt krav.
Att söka efter en glimt av reson i dessa meso»
potamiska rimmerier, vore tydligen spilld möda. Till
och med kravet på förnuft kunde dock man ge till
spillo, om dessa ordsammanställningar verkade melo»
diskt, som ordmusik. Men detta är, som vaije normalt
öra förnimmer, långt ifrån fallet, hela versen är ett
enda irriterande missljud. Författarens böjelse för väl»
gjord pliktuppfyllelse, d. v.s. rimmerier utan ända, åstad»
kommer dock stundom en odelat komisk effekt, såsom
t. ex. följande mot kristendomens fiender riktade vers:
Ytterst ut från jordens brant
lyfts till högre sannings kant
skönt en brygga, där de skygga
trygga över djupen stygga
gå fast under valvets spant
virveln sorlar: »obskurant».
Helt visst är det en poet som diktat denna strof.
Och hur dallrar ej det obeskrivliga och sångbara, som
är lyrikens sine qua non, i dessa musikaliska rytmer:
I mikroskopet andaktsfullt jag glodde,
och gammal visdom fick som ny iag taga,
glömsk av att sanning i ett rön berodde
den ytterst också på en hypotes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
