Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där vävas, kretsande i rymden, stjärnor,
och tankar, kretsande i mänskohjärnor.
Där väves alstringen, dar väves döden,
och tingens skepnader och folkens öden.
VI tro oss vilja, tro oss kunna även,
men äro trådfigurer blott i väven,
och tanken letar ut i varp och väfter
vad som skall tima tusen år härefter.
Där inslås mönster, växlande och bjärta,
med nervgarn, dallrande av lust och smärta,
men mönstrens ämne är för alltid givet:
en häjdlös, oupphörlig kamp för livet.
Allverkarn, du i denna vävstol skådar,
som driver skötteln mellan orsakstrådar,
är icke Skaparkärlek, Skapartanke,
men marmorkall Meduselik Ananke.
Lyft dina händer ej i bön till henne I
Där finns ej skymt av liv på hennes änne,
ett självmedvetet mål styr icke armen,
och utan hjärta är jättinnebarmen.
O vel Vår Herres Zion sjunker samman
med våra ideal, och offerflamman,
som värmde alltet, slocknar här på härden.
En katafalk för Gudsidén är världen.
Man kan ha delade meningar om det poetiska
och filosofiska värdet av denna dikt, så mycket är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
