Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Poeten och döden», där döden, d. v. s, det naturliga
urvalet, uppenbarar sig, icke som ett benrangel med
lie, utan som en blodfull muskulös jätte, vilken med
vinande piskslag driver skapelsen fram mot högre
utveckling. Men ehuru Gjellerups dikt icke är och
förmodligen ej häller vill vara annat än poetiserad
darwinism, är dess poetiska verkan dock oändligt
mycket starkare än herr Wohlins febersyn, som i all
sin sjudande hetta dock är väl starkt schematiserad.
Med samma doktrinära, för att icke säga puritanska,
enkelhet målar han även (i dikten Ungdomsblod)
sitt framtidsprogram:
Vad bryr oss människors arma kiv
och ramlande sköra drömmar,
med blodiga sporrar och lösa tömmar
vi bryta oss väg över skövlande liv,
de sjuka och svaga vi bota med kniv,
och vi lossa så lätt som till tidsfördriv
på världsvävens murkna sömmar.
Vad bryr oss ödets hotande brand
och vekliga gudars vrede,
med breda svärd vi en grav dem rede
till rov åt förgängelsens lystna tand,
men i flammande trots och med knuten hand
vi en friare väg över hav och land
för nya gudar berede.
Sådant låter ju höra sig, men när man överblickat
ett tjogtal sådana kraftdikter, tycker man sig egent*
ligen ej ha gjort bekantskap med en poet utan sna*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
