Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är det som om man från en gammal nobel trädgård
i romarstil med hackar, alléer och fontäner plötsligt
försattes till någon havsomfluten vildskog, där luften
är sval av källsprång, och där smärta lövträd lyfta sina
ljusdallrande kronor som hymner mot en bländande
blå himmel.
Den ovan citerade dikten Höstmorgonen kan även
i ett annat hänseende sägas vara representativ för
Vilhelm Ekelunds nyaste diktning. Man har redan
vid föregående tillfallen talat om mysticism i den
Ekelundska poesin, och detta icke utan skäl, för så
vitt man nämligen med Rem brandt^tysken definierar
mysticism som barnasinne, vilket riktar sig på världs«
alltet, och om man med barnasinne menar den friska,
själfulla känslighet för intryck, som man kan finna
hos barn och stora konstnärer. På djupet av Vilhelm
Ekelunds lyrik rinner det en mäktig åder av sådan
mysticism, som skänker hans diktning en inre aldrig
sinande livskraft. Denna metafysiska lyrik, som ofta
skimrar som en reflex av världsgåtan, speglad i ett
poetiskt gemyt, har ingenting gemensamt med vare
sig gammal eller modäm vidskepelse, utan är tvärt«
om endast möjlig från en hög intellektuell ståndpunkt.
Det är ett stort misstag, då man, som det ofta sker,
håller före, att hög förståndsbildning i och för sig
verkar förödande på känslolivet, eller att den exakta
forskningen någonsin kan röja mänsklighetens meta»
fysiska behov ur världen. Den intellektuella utveck«
lingen förstör endast den delen av känslolivet, som
motsvarar en redan övervunnen intellektuell stånd«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
