Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
punkt, men hindrar ingalunda, att ett nytt rikare och
mera förfinat känsloliv spirar upp. Det är denna
växelverkan mellan en stark intellektuell kultur och
ett oerhört rikt poetiskt gemyt som ger den Ekelund*
ska lyriken dess höga allvar och dess underbara glans
av skapelsemorgon.
Det finns i dessa Elegier dikter, som stråla av en
man vore frestad säga översinnlig livsfröjd, och där
finns andra, kring vilka det står ett lidelsens purpur*
skimmer, som dittills varit främmande för Vilhelm
Ekelunds lyrik. Men det finns åter andra dikter, och
dessa äro kanske de talrikaste, där känslan av livets
ve tagit så gripande uttryck, att även den kallaste
skepsis blir brakt ur fattningen. Mer än de flesta har
nog Vilhelm Ekelund fått erfara sanningen av Goethes
ord:
Alles geben die Götter, die unendlichen,
Ihren Lieblingen ganz:
Alle Freuden, die unendlichen,
Alle Schmerzen, die unendlichen,
Ganz.
Ingen har i svensk poesi så som han givit ett på
en gång intensivt och melodiskt uttryck åt känslan
av tröstlös isolering och pinande hemlöshet; dessa
smärtfyllda strofer skulle ofta verka den djupaste be*
klämning, om de ej samtidigt ägde den stora konstens
ovanskliga skönhet. Denna mörka livsstämning, som
icke får förväxlas med doktrinär pessimism och ännu
mindre med den banala grämelsen över motgångar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
