Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kastar en bred slagskugga över vissa partier av Ele»
giema. Men hur djupa skuggorna än må falla, och
hur isande tomheten än må sluta sig kring hjärtat,
helt öde blir världen aldrig for den, som en gång
stått öga mot öga med Skönhetens genius:
När kväll i själens himmel skymmer,
när livets sista stjärnljus rymmer,
och själen vänder om på öde färden
och vill gå hem, och har ej hem i världen ...
O, räddande försvar! o höga
och klara fäste i det svarta bruset:
o, ljuva styrka uti ljuset,
heliga skönhet, av ditt ögal
Det är detta på en gång extatiska och produktiva
skönhetssinne, som mitt i livstragikens bränningar
bevarar skalden från undergång, och det är samma
skönhetssinne, som låter honom skåda de fagraste
syner, där vi andra endast varsna vardagslivets prosa.
Typisk är i detta hänseende dikten
HEMLÄNGTAN.
Vita, bleka törnrosor
köpte jag i natt på gatan.
Nu jag vaknar —
dagen är uppel
Himmelen:
varmt sydländskt dunkelblå
in genom fönstren
strålar!
Bengt Lidforst: Litteraturkritik. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
