Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och friskt som när havsvind
nymornad susar,
gatans muntra sorl
tusenstämmigt, dämpat
melodiskt tonar upp.
Ett tåg rullar ut i morgonrymden.
Vita, bleka rosor på mitt bord...
i det darrande solflimret
för mina ögon de simma,
gunga och vaggas
långt ut
på den svala, blåa rymden.
Sluter jag ögonen,
stå de och lysa
i det mörka synfältet
likt en flock av vilda svanor
i en östersjövik en marsdag.
Det vore frestande att citera mera, ty i grunden är
detta det enda sätt, varpå man kan presentera denna
lyrik, men detta förbjuder sig självt. Blott för att visa
med vilket fulländat mästerskap Ekelund även behand*
lar den strängt bundna formen anföra vi ännu en dikt:
I SKYMNINGEN VID ÄN.
Åter här den tysta, ljumma
höstekväll jag sakta går,
in från parkens lövvalv skumma
hospitalets klocka slår.
Stilla allting in i blida
töcken sjunker mer och mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
