Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vidgas och ljusnar som hade himlen vuxit ut i det
oändliga. En sådan dikt är t. ex.:
TILL SKONHETEN.
Min skönhetstörst jag aldrig mäktar tala.
blott dunkelt tolka i en dröms symbol.
Min själ är lik en vid, kristallisk skål,
i vilken klara vatten drömma svala.
På gulvit marmor skålen ensam blänker
emot en himmels rena blå,
och över stenen krusas tyst och gå
de vita dagrar vattenskuggan sänker.
Och vattnets rymd, av ljuset genombrunnen,
står i oändlig ro mot himlens grund,
snart stillnar dagen mot sin middagsstund
och under skålen skuggan är försvunnen.
En droppe soldagg perlar ned — då bäva
kristallens djup, det porlar underbart,
och vattnets brädd, som drömde spegelklart,
ses dallrande vid randens linje sväva.
Och upp vill allt, upp i en stråle svinga,
stiga i sol och saligt drickas ut
i glansens hav som blånar utan slut:
som ton vill allt i rymdens hymn förklinga.
Bland bubblorna en silvergnista hoppar,
dess glimt i marmoms blånad blixtrar till,
det sväller, sjuder, vattnet frysa vill
och — kväller över — uti arma droppar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
