Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ännu en dikt må anföras för att visa huru fint
Österling stundom förstår att låta en liten själsstäm*
ning bäras upp av en naturmålning:
PIONERNA.
Det doftar mull och parkens blomster blunda
i salighet, då regnets droppar flöda.
Men liksom trötta synder tunga, runda,
osläckligt flammande pioner glöda.
Och medan än som brustna purpurtoner
i svarta mullen lösa blomblad dala,
ensamt och gällt som eviga passioner
pionerna i aftondimman tala.
En sådan dikt är äkta. Men detta kan tyvärr
icke sägas om allt, vad hr Österling i denna dikt*
samling presterar. Hans odisputabla välde över for*
men förleder honom ofta att göra en dikt av ett
motiv, som aldrig levat i hans själ; och då radar han
ord efter ord, rader efter rader samman till sonetter,
där vaije vers är grann och ståtlig som en nymålad
teaterkuliss, men där totalintrycket blir det av en
tom scen; man saknar det levande. Och på samma
sätt ger han ofta i stället för en dikt endast en rad av
sensationer, mellan vilka das geistige Band fehlU och
som sålunda aldrig kunna förtäta sig till en poetisk
stämning. Han är vid sådana tillfallen helt visst
offer för ett självbedrägeri, ty om någon medveten
svindel kan det ej här vara tal; men just därför måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
