Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ens hjärtas bästa tankar andas den friska luften
därute.
Dagar gå, och veckor, och slutligen kommer den
första recensionen. Recensenten, som själv misslyc*
kats både som lyriker och novellist, men ännu fuskar
i båda genrerna och lite till, vädrar oråd, och med
de smås instinktiva hat mot vad som är äkta kastar
han sig över den okände debutantens bok. Det är
absolut ofarligt, ty en poet varken kan eller får be*
möta en recension; han är därvidlag fullkomligt värn*
lös. Men recensenten, som är en kvick karl, icke
av naturen, men av yrket, kastar först fram några
sarkasmer om poeter i allmänhet, talar sedan om
fullkomlig brist på begåvning, smaklöshet, forkonst«
ling etc., och kritiserar sedan språket, som han finner
osvenskt och följaktligen löjligt. Så slår han ned på
det vackraste poemet i boken, river ut diktens öga
och håller det brustet och livlöst upp för publiken:
se här mina damer och herrar, kan ni finna något
förnuft i det här? Det är ju den själlösaste van«
skaplighetl
Och publiken lunkar tätt efter i kritikens Qät.
När det gäller ett vetenskapligt arbete, faller det
aldrig den stora allmänheten in att säga: det förstår
jag inte, alltså är det nonsens. Men när det gäller
ett poem, då anser sig även den mest opoetiske kälk*
borgare ha rätt att säga: detta begriper inte jag, alltså
är det rena strunten. En var vet, att en slamrande
fabrikslokal ej är rätta platsen för att höra musik,
men de flesta tänka ej på, att så länge själens öra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
