Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min barndoms blå vasaller
med sorl och sång mig ta emot
för varje våg som faller
i sanden för min fot.
Här fläkten lungan fyller
med sjöluft, kyligt frisk och salt.
och viddens sol förgyller
med sällsamt varma dagrar allt.
Och här, där minnen leka
i stänk och brus en vårlig kväll,
jag ville sakta smeka
den öde strandens nakna häll.
Den är vacker denna dikt, där melankolin for ett
ögonblick ljusnar i barndoms» och hembygdsminnenas
bleka glans. Men i andra dikter träder svårmodet
mörkt och odämpat i dagen. Ullman är långt ifrån
någon doktrinär pessimist, men livet synes redan ha
skänkt honom alltför mycket både av gott och av
ont, för att icke lidandet skulle ha gjort sin insats i
hans produktiva liv. Men just i dessa smärtfyllda
dikter, t. ex. Förlist, En själs svartsjuka m. fl., visar
sig Ullman som en äkta lyriker, vars utvecklings#
möjligheter ingen kan överblicka. —
Medan diktsamlingen Västkust rönt ett någor«
lunda anständigt mottagande av kritiken och även
uppmärksammats med ett Bonnierpris, har den upp»
svenska kritiken återvänt till sina gamla traditioner
gent emot Sydsverge, när det gällt novellsamlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
