Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-vars portalobelisker av eld lyste mot sjöfonden, stannade Hugo.
Trängseln var här kompakt. Dels var det en dubbelstation för
två avenyers luftbanor, dels hade de fyra hörnen inkräktats av
var sin gatucharlatan — en trollkonstnär, en försäljare av patent«
medicin, en dentist som drog ut tänder mitt på gatan och en
religiös helbrägdagörare. Dessutom hade frälsningsarmén föran*
staltat öppet möte med orkester och en stor vagnsorgel och från
alla dessa hopens underhållare steg ett skrän som på en mark*
nad. Varje frånspand kärra i de fyra hörnen var förvandlad till
estrad och omgiven av facklor och höga stänger med brinnande
tjärpytsar, kring vilka millioner moskiter dansade dödsdans.
Polisen brydde sig ej om att upprätthålla mer än skenbar
ordning, massan skötte sig bäst själv.
Hugo närmade sig varietén långsamt genom att gå fråa
pelare till pelare under luftbanans brovalv.
Utkommen antastades Nordling av en tiggare. Han hade
inga ben och inga händer utan hasade sig omkring på ett par
brädlappar och med tillhjälp av armbågarna. Hugo erinrade sig
plötsligt att han ännu hade tio cents kvar av dollarn, enär han
ej druckit mer än ett glas cl. Han trevade efter tiggarens rockr
ficka men kunde ej finna den. Då öppnade krymplingen sin
tandlösa mun och höll den ljudlöst öppen. Nordling förstod
och stoppade i det svarta gapet den lilla silverpänningen.
Tiggaren hoppade bort. Hugo såg honom försvinna inom
en glasdörr till en grändhåla, där draggen fick ett stort glas sprit
för billigt pris. Genom den immiga rutan kunde han otydligt
urskilja, hur den stympade varelsen spottade ut slanten på en
pall och en karl i blått förkläde därpå i stället hällde ett mått
visky i den gapande munnen.
Och som en levande och gripbar symbol av stor*
stadsmystikens hemlighetsfulla makter står så Ysail,
den sköna zigenerskan, som efter att ha skänkt den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
