Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ikke er af det Gode. Ja vistnok kan det vaere et Gode at be«
sidde Valgfrihed, Beskatningsfrihed o. s. v., men for hvem er
det et Gode? For Borgeren, ikke tor Individet. Men det er al*
deles ingen Fornuftnodvendighed for Individet at vaere Borger.
Tvaertimod. Staten er Indi videts Forbandelse. Hvormed er Prej«
sens Statsstyrke kobt? Med individernes Opgaaen i det politiske
og geografiske Begreb. Kellneren er den bedste Soldat. Og paa
den anden Side Jodefolket, Menneskeslaegtens Adel. Hvorved
har det bevaret sig i Isolation, i Poesi, trods al Raahed uden*
fra? Derved at det ikke har ha vt nogen Stat at traekkes med.
Var det iorblevet i Palaestina, vilde det for laenge siden vaere
gaaet under i sin Konstruktion, ligesom alle andre folk. Staten
maa vekl Den Revolution skal jag vaere med paa. Undergräv
Statsbegrebet, obstil Frivilligheden og det aandel ig Beslaegtede
som det ene Afgorende for en Sammenslutning, det er Begyn*
delsen till en Frihed, som er noget vaerd. Ombytning af Rege*
ringsformen er ikke Andet end Pusleri med Grader, lidt mere
eller lidt mindre — Daarlighed Altsammen... Staten har sin Rod
i Tiden, den vil faa sin Top i Tiden. Der vil falde storre Ting
end den; al Religion vil falde. Hverken Mocalbegrebeme eller
Kunstformerne har nogen Evighed for sig. Hvor Meget er vi i
Grunden förpligtede til att holde fast ved?»
Att en man med en sådan livssyn ej gärna kunde
vara vad man i borgerliga kretsar kallar en god patriot,
är ju självklart, och det är därför icke underligt, att
Ibsen tillbrakte sina bästa år (1864—1891) i utlan*
det utan några som helst förbindelser med det norska
fosterlandet. Först sedan han blivit en europeisk stor*
het, erkänd av alla, vände han åter till Norge, men
många tecken tyda på, att han aldrig rätt trivts i sitt
fosterland. Annu i hans sista drama, »Naar vi dode
vaagner», finner man följande rader:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
