Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för är t. ex. det sätt, varpå man i Stockholmspressen
än i dag fortsätter de Levertinska traditionerna gent
emot Strindberg, helt enkelt vedervärdigt; en man,
som har bakom sig ett livsverk så rikt och av så
väldiga dimensioner som Strindberg, borde, när han
närmar sig sextioårsåldern, kunna få gå fri för skol*
mästrande kriarättelser och beklagande axelryck«*
ningar, även om det roar honom att göra en av*
stickare från det upplysta bondförståndets allfarväg.
När en författare av Gustaf Ullmans rena och ari«
stokratiska konstnärskynne häromsistens gav ut en
bok, som var både vacker och intressant, fast den ej
stod på höjden med samme författares utomordent*
liga novellsamling »Präster» — vad blev tacken? En
barsk tillrättavisning i Svenska Dagbladet och en skarp
förmaning att nästa gång prestera något bättre o. s. v.;
exempel på denna kritikens pretentiösa otacksamhet
skulle kunna anföras i legio.
Detta hindrar naturligtvis icke, att det ges en gräns,
vid vilken kritiken har rätt och plikt att inskrida,
och jag kan ej se annat än att Österling både med
»Norrlandsresan» och »Döden inkognito» överskridit
denna gräns. Den förra, ett litet häfte på 36 sidor,
skulle kunna förbigåtts som en intetsägande bagatell,
om inte författaren själv presenterade den med så
anspråksfulla later. Redan inledningssången väckte,
när den på sin tid offentliggjordes i Svenska Dag*
bladet, en viss uppmärksamhet genom den ungdom*
ligt överspända självkänsla, varmed författaren på
förhand kungjorde sitt program:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
