Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Döden önskar sig fjärran
millioner mörknande mil.
Denna till dandy förklädda Död är, som läsaren
redan torde ha funnit, en från topp till tå misslyckad
figur, en slags Mephistopheles, framsprungen ur en
skolpojkshjämas naiva fantasi, utan spår av vare sig
poetiskt eller metafysiskt berättigande. Hela dikt«
cykelns ledmotiv, att Döden på något sätt skulle
komma till korta i världsstadslivet, är ju enbart pueril;
Schopenhauers bild, som jämför de individuella exi»
stensema med vattendropparna i rägnbågen, äger om
någonsin sitt berättigande just för det sprudlande
och skimrande livet i en världsstad. Att viljan till
livet måhända är starkare i ett skönhetsstrålande kultur«
centrum än annorstädes, att kontrasten mellan liv och
död här blir djupare och intensivare äro ju moment,
som kunde lämpa sig för poetisk behandling; men
har det verkligen varit Österlings mening att få fram
något dylikt,, så har han komplett misslyckats. Och
liksom diktcykeln som helhet är byggd på ett falskt
motiv, så är även utarbetandet av detaljerna där och
var utfört på ett sätt som närmar sig det pekorala.
Seinefloden t. ex.besjunges av Österling på följande sätt:
Det rinner en flod genom staden,
en oförliknelig flod,
till färgen grön och till lynnet en bild
av strålande ädelmod.
Och broarnas män och kvinnor
må bra i dess återljus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
