Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som här tigger prästen i luckan
om kyrkans intresse och huld.
Prästen somnar emellertid och
Då reser sig Döden från pallen
och inser förargelseblek
att han drog det kortaste strået
i denna bespottelsens lek.
Allt detta är ju mycket bra; men nog får man
förlåta en kritiker, om han ej forstår, att den på detta
sätt skildrade Döden är »evighetsdraget i förf:s kynne,
sådant det susade som svalast i hans tidigare dikt»
ning». Men det är ju väl att herr Albert Henning
kan lämna besked om den saken — vi förmoda auten*
tiskt.
Men låt oss betrakta den österlingska »Döden»
i ett par andra situationer. Sången om upploppett. ex.,
som skildrar hur Döden »blir ofier för pöbelns hån»,
löper ut i följande final:
Men Dödens försåtliga läppar
mumla ett erkänslans ord
om folk, som han stundom haft hjälp av
vid slåttern på syndens jord.
Då släpper man honom på stunden,
ty allt sedan hedenhös
har människan fruktat och vördat
den dåre, som ännu går lös.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
