- Project Runeberg -  Litteraturkritik : Ur Bengt Lidforss' kvarlåtenskap /
229

(1920) [MARC] Author: Bengt Lidforss
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Där står då läsaren åter öga mot öga med herr
Österlings evighetskynne, sådant det susade som svalast
i hans tidigare diktning. Och vill man höra detta evig*
hetskynne hålla tal om sig själv vid en middag, så
låter detta på följande sätt:

När kolerans dämon belägrar
en kyrkklockklämtande hamn,
kan minsta barn på sin tröskel
som vaggvisa lalla mitt namn.

Och breder sig nödårens tystnad
kring steppens yttersta hus
välkomna mig svultna familjer,
och krypa för gästen med krus.

Jag vilar mig makligt på molnen
som grå av november och gift
i himlarnas klarhet skriva
otympligt sin varslande skrifit.

Mitt gränslösa rike famnar
jord och himmel och hav
och ville den högsta Viljan så
jag redde all världen en grav.

Etc.

Inte sant: sedan herr Albert Henning upplyst oss
om, att »Döden» i denna bok är »den dröjande stäm*
ning av ungdomligt vemod och världsfömekelse, som
likt en skugga följt förf. på hans fard i Livets stad»,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:02:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lblittkrit/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free