Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värd ett ärligt tack, och tillsammans bilda dessa tre
diktsamlingar lika mänga mänskliga dokument av rätt
betydande intresse.
I Leon Larssons produktion har den sociala dikt*
ningen från första stund spelat en dominerande roll,
och detta är även fallet i hans senaste diktsamling.
De, som med någon uppmärksamhet följt denne unge
proletärpoets produktion, ha utan tvivel lagt märke
till, att den stämning av lågande hat och nattsvart
förtvivlan, som skälvde i hans tidigare diktning, på
senare åren vikit för en ljusare livssyn, en social
framtidstro, som tagit sig mycket vackra uttryck i
hans vers. Rent psykologiskt sett är denna omvand*
ling ett slående vittnesbörd om äktheten i Leon
Larssons produktion; så länge verkligheten endast
tett sig som ett kolsvart mörker, har hans diktning
helt varit höljd i svart, men faller det i hans liv in
en stråle om än så svag från lyckans sol, så reflek*
teras denna genast i hans lyrik. För en poet, vars
inspirerande genius i åratal varit nödens bleka dämon,
skulle måhända en sådan sinnets omvandling kunna
befaras verka mindre gynnsamt på produktionsform
mågan; lyckliga poeter äro mestadels dåliga poeter,
och till och med en så rik och harmonisk natur som
Goethe har bekänt om sig själv att
Meine Dichterglut war ganz gering,
wenn ich dem Guten entgegenging,
dagegen brannte sie lichterloh
wenn ich vor drohenden Obeln floh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>