Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sånger äga de båda poeterna rätt intima berörings*
punkter. Men grundstämningen hos Forsslund är en
solljus optimism, icke den tanklösa sangvinismens
förbiseende av svårigheterna, utan en manlig och
oförskräckt naturs bergfasta tro på det godas seger.
Med sitt rika och innerliga gemyt, sitt varma natur*
sinne, sin stundom ända till formlöshet översvallande
hänförelse och sin bergfasta tro på den goda viljans
suveränitet är Forsslund en äkta germantyp, av det
slag, som vi svenskar, trots vår germanska härstam*
ning, ha ganska ont om. Om han också ej hör till
de siorste bland våra poeter, så är han dock som
personlighet en av Sverges främste män, och redan
på den grund är en ny diktsamling från hans hand
värd att uppmärksammas, även om den ej innehölle
så förtjusande dikter som exempelvis denna:
MOT VÄR.
Mörk tittar gråa urbergshällen fram
emellan hårda morgonfrusna drivor. —
Man åldras, man blir tung och allvarsam
och hårdnar själv som morgonfrusna drivor.
Ens anlet styvnar, kan knappt veckas mer
av vrede eller löje, vad än sker.
Man ligger tyst och mörk och grundar —
vad förr har hänt kan hända än,
vad mer om snarliga igen
en hundtatusenårig istid stundar 1
Men bäst man ligger så
och grubblar under skymningsskyar grå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
