Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bondflicka från ryska Polen, en slavisk skonhet med
tjockt brunt hår, mandelformiga ögon och ett lika
oförbränneligt gott lynne som sin man; »sehen Sie,
herr Doktor, Armut muss immer etwas lustig sein,
sonst geht’s nicht», hade hon på sin brutna tyska
yttrat en gång, då hon improviserade en fest vid ett
tillfälle, när de flesta andra husmödrar skulle ha
presterat gråt och tandagnisslan. Jag ser Antek, en
näpen sexåring, som en gång när han öppnade tam»
burdörren, mottog mig med det jublande tillropet
»Hurrah, herr Doktor, Papa ist besoffen» —; det
hände nämligen någon enstaka gång att »Papa» tog
sig ett glas för mycket, men verkningame härav
yttrade sig huvudsakligen i en stegrad ömhet för
maka och barn, en ömhet, som de senare regelbun»
det exploaterade i form av nickelmynt och liknande
sympatibevis.
Efter åtskilligt letande hade jag lyckats uppspåra
min polske väns nuvarande bostad, och nu stod jag
och ringde i tamburen. En tysktalande dam med
vänligt utseende öppnade och bad mig stiga in. Där
stod Bolesch, rak i ryggen som förr, men alldeles
vit i hår och skägg och med något av veteranens
värdighet vilande över hela den knubbiga gestalten.
Men för övrigt var det påtagligen den gamle Bolesch,
samma vänfasta, trohjärtade naturbarn som jag lärt
känna på nittiotalet.
Sedan jag blivit presenterad för min väns nya
fru, som befanns vara en tyska, och vi efter en
stunds konversation blivit på tu man hand yttrade
Bolesch:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
