Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu en gammal syndare, som i sin egen ungdom haft
hundratals galanta äventyr, och på själva bröllops»
dagen dansat vals med byns sköka — men när hans
egen dotter begår ett snedsprång, vill han kasta sig
ut genom fönstret från fjärde våningen 1 —
En timme senare tog jag farväl av min polske
vän, och yttrade »på återseende, om två år, om inte
förr»l Bolesch såg ner i marken, och svarade stilla:
»Vet du, jag tror knappt att vi råkas mera. För mig
har livet mist sin mening. Jag har en gång haft all
den lycka, som hustru och barn kan skänka en man,
men det är alltsammans förstört. Jag kan inte heller
som du och de andra göra några insatser, som gå
utanför min egen lilla person — därtill fattas det mig
den nödvändiga bildningen, även om jag haft den
nödiga tiden. Jag har tappat lusten att leva, därför
att jag ej har något att leva för längre — med mig
är det slut fortare än du tror.»
Han gjorde en rörelse ungefar som när en våt
hund skakar av sig vattnet och vände mig halvt ryg»
gen. Själv stod jag där med två tomma händer, som
jag räckte honom till farväl. Så togo vi varandra
i famn, som brukligt är emellan polacker, och skil»
des åt.
När jag på kvällen lämnade min polske väns bo»
ning, var hela gatan, där asfaltdammet virvlats upp
till tre våningars höjd, insvept i ett eldrött töcken, i
vilket de hundratals lanternorna från automobiler och
spårvagnar flögo omkring som jättestora lysmaskar.
Jag tog plats på taket av en automobilomnibus, och
medan den väldiga kolossen, dånande och fräsande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
