Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 VÄNNER I LIV OCH DöD
desto starkare och klarare blev ljuset. Slutligen kommo
de till en plats där det fanns gröna ängar med det
saftigaste och vackraste gräs. Där gick en stor hjord
boskap på bete. Djuren muggade och åto så mycket de
bara orkade, men fastän de åto så mycket så sågo de
magra och eländiga ut.
»Vad kommer det sig», frågade pojken som firat bröl-
lop, »att korna se så magra och eländiga ut fastän de
äta som om de hade betalt?»
»Det är en symbol av dem som aldrig få nog om de
så få aldrig så mycket», sa den döde.
De fortsatte resan både länge och väl. Till slut kommo
de till ett berglandskap där marken var beströdd med
sten men några små magra fläckar gräs här och där. Men
här betade en stor hjord och djuren voro så feta och
vackra, att det var en fröjd att se på dem.
»Vad?» sa brudgummen, »hur kommer det sig att
dessa. djur som ha så uselt bete kunna vara så feta
och vackra?»
»Det är en symbol av dem som äro nöjda med det
lilla de ha», sa den döde.
Resan fortsattes ändå längre och så kommo de till
ett stort vatten. Det blänkte och lyste så starkt av vattnet,
att brudgummen inte kunde se på det.
»Nu får du sätta dig här och vänta till dess jag kommer
igen», sa den döde. »Men det är möjligt att jag dröjer
en stund.»
Och därmed försvann han. Brudgummen satte sig ner
och medan han satt där föll sömnen över honom och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>