Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 GOSSEN SOM BYTTES BORT MOT TOBAK
När kyrkfolket kom ombord sa skepparn:
»Var har du fått all den mat ifrån, som du givit
hunden? Han är ju som en stoppad korv och så lat att
han inte ids röra på sig.»
»Å bevars, jag gav honom benen», sa pojken.
»Det var rätt, min gosse, att du kom ihåg hundkräket»,
sa skepparn. S
Och då bredde pojken ut duken på bordet, som i
samma stund fylldes med så mycket mat och dryck, att
de aldrig sett på maken.
När pojken blev ensam med hunden igen ville han
pröva svärdet också. Han slog till honom med den
svarta eggen och hunden föll död i däcket, men så
snart han rörde vid honom med den vita eggen sprang
hunden upp och viftade med svansen åt sin lekkamrat.
Psalmboken däremot kunde han ju inte komma åt att
pröva.
Så seglade de både länge och väl till dess att en storm
bröt ut och den varade i många dagar. Skeppet drev
så att ingen visste var de voro. Till sist mojnade det
och de kommo til! ett främmande land där ingen av dem
var känd. Men de förstodo snart att hela landet sörjde,
och det var därför att kungens dotter var spetälsk.
Kungen själv kom ner till skeppet för att fråga om
någon av de främmande männen kunde frälsa hans
dotter så att hon blev frisk igen. Men de som voro uppe
på däcket sa att det inte fanns någon ombord som kunde
frälsa prinsessan.
»Finns det ingen mer än ni ombord?» frågade kungen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
