- Project Runeberg -  Folksagor /
75

(1927) [MARC] Author: Peter Christen Asbjørnsen, Jørgen Moe, Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GULDSLOTTET SOM HÄNGDE I LUFTEN 75

så högg han av alla huvudena, som sutto som på kål-
stjälkar.

Därpå togo körsvennerna slottet på ryggen och foro
. hem med det — jag vill lova att vägen var kortare hem
än bort — och satte det bredvid slottet av silver, och
det lyste lång väg.

När prinsessan i silverslottet gick fram till fönstret
morgonen därpå fick hon se det och blev så glad, så.
hon sprang över till guldslottet tvärt på fläcken. Men
när hon fick se sin syster ligga och sova som om hon
var död, sa hon till pojken, att de inte kunde få liv i
henne utan livets och dödens vatten, och det måste
hämtas i två brunnar som fanns på var sin sida om
ett guldslott, som hängde i luften niohundra mil bortom
världens ände, och där bodde den tredje och yngsta
systern. Ja, det var ingen annan råd, sa pojken, än att
resa åstad för att hämta vattnet, och det dröjde inte
länge förrän han var både på väg och framme vid
guldslottet, som hängde i luften. När de närmade sig
slottet sa åsnan:

»I slottet bor en prinsessa, som rövats av ett troll med
nio huvuden. Och alla vilda djur som finns i världen
ligga på vakt utanför och stänger vägen.»

»Hu då», sa pojken, »nu blir jag allt skraj ändå.»

Men åsnan sa att det inte var någon fara, om han
bara inte stannade i slottet längre tid än: det tog att
hämta vattnet ur brunnarna. Han kunde inte komma ut
och in i slottet mer än en enda timme ’på dagen och det
var vid middagstid. Kunde han inte skynda sig så pass

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:02:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lcamfolksa/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free