Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
920 . FÖLJESLAGAREN
Pojken tyckte som sanningen var, att det inte var så
farligt gjort. Han sa att eftersom mannen fått böta med
livet, så kunde han gärna nu få komma 1 vigd jord och
inte behöva ligga där till allmän bespottelse. Men prästen
förklarade att det var omöjligt, det lät sig inte göras,
ty det behövdes folk att bryta den döde ur isblocket,
det behövdes pengar till att köpa vigd jord av kyrkan,
dödgrävaren. skulle ha betält för graven, kyrkan för
själaringningen, klockaren för sången och prästen för de
Te skovlarna mull.
»Tror du det är någon som vill betala allt det för en
stor syndares skull?» frågade han.
Ja, sa pojken, om mannen bara fick komma i en
ordentlig grav så skulle han betala kalaset av det lilla
han ägde. |
Alltså togo de syndaren ur isblocket och la honom i
vigd jord. Klockorna ringde och klockaren sjöng och
gästerna drucko gravöl så att de både skrattade och
gräto. Men sedan pojken betalat kalaset hade han inte
många ören kvar i sin ficka.
Han gav sig återigen på vandring. Snart kom en man
efter honom och frågade om inte pojken tyckte det var
ledsamt att gå så ensam. Men det tyckte inte pojken.
Han hade alltid något att tänka på, sa han. Då frågade
mannen om han inte i alla fall behövde en tjänare
med sig.
»Nej», sa pojken, »jag är van att vara min egen tjänare.
För resten, även om jag ville så har jag inte råd att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
