Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 FÖLJESLAGAREN
lan, och då fick han se vad hon var för ett djur. Hon
var svart som en korp över hela kroppen. Men när
han skrubbat henne med vasslan och gnidit henne med
surmjölken och sköljt henne i den söta mjölken så hade
trollhamnen gått av henne, och hon var så vacker och
fin att hon aldrig varit finare.
Dagen därpå sa vännen att de måste resa sin väg.
"Ja, pojken var resfärdig och prinsessan med, ty hem-
giften hade varit färdig för länge sedan. Under natten
förde vännen allt det guld och silver som trollet hade
samlat från berget till slottet, och när de skulle resa
följande morgon var det så fullt överallt att de knappast
kunde komma fram. Den bröllopsgåvan var mera wvärd
än kungens hela rike, men de visste inte hur de skulle
kunna frakta den med sig. Naturligtvis var det vännen
som fann på råd. Det fanns inte mindre än sex gumsar
1 trollets stall och alla kunde de flyga. De lassade på
dem så mycket silver och guld att de rakt inte orkade
lyfta sig från marken, utan de måste gå på sina ben.
Vad gumsarna inte orkade bära fick stanna kvar i slottet.
De reste långt och längre än långt och till sist orkade
gumsarna inte gå längre. Pojken och prinsessan visste
inte vad de skulle ta sig till, men följeslagaren tog hela
hemgiften på nacken och travade de sex gumsarna
ovanpå och så bar han alltsammans så långt, att det
bara var en mil kvar till den plats där pojken var hemma.
Då sa vännen:
»Nu måste vi skiljas, för nu kan jag inte följa dig
längre.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
