Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 FÖLJESLAGAREN
alt hugga barnet i två delar, men när han lyfte svärdet
grep vännen i klingan, så att han inte kunde hugga till.
»Blev du inte glad nu när du slapp hugga till ?» frågade
« följeslagaren.
»JO, Så glad har jag aldrig varit förr», sa pojken.
»Ja, så glad kände jag mig den gången du lät hugga
mig ur isblocket», sa vännen. »Behåll allt vad du äger,
jag behöver ingenting, ty jag är en ande», sade han.
Han var vintapparen, som stod i isblocket utanför
kyrkan och som alla spottade på, och han hade varit
pojkens följeslagare och hjälpt honom till tack för att
han gav det lilla han ägde, för att få den döde i vigd
jord. Han hade fått lov att följa pojken i ett helt år,
och det året var till ända när de skildes åt på vägen.
Sedan hade han fått löfte att råka pojken en gång till.
Men nu måste de skiljas för alltid, ty nu ringde him-
melens klockor och kallade honom hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
