Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 JUNGFRU MARIA SOM GUDMOR
fick se det vackra ansiktet spegla sig i källan, och hon
trodde det var hennes egen bild, så hon kastade vatten-
hinken och sprang hem till slottet och väsnades och
skrek: |
»Nej, vet ni vad, är jag så vacker, så vill jag inte
tjäna längre.»
Då skulle en annan tjänstepiga gå efter tevattnet, men
det gick på samma sätt för henne. Hon såg den vackra
bilden i vattenspegeln och +trodde att det var hon själv,
och så ville hon inte tjäna längre, därför att hon var
så vacker. Då gick prinsen själv till källan, för nu ville
han se hur detta hängde ihop. När han kom fram till
källan såg han också det vackra ansiktet spegla sig,
men han såg upp i trädet och fick så se flickan som
satt där. Han lockade ner henne och förde hem henne
till slottet och förklarade "att henne ville han ha til
drottning, henne och ingen annan.
Men hans mor ville inte höras talas därom, eftersom
flickan inte kunde tala var hon säkert en trollpacka,
menade drottningen. Prinsen lät emellertid inte tala med
sig, och så blevo de då gifta. När hon så skulle få sitt
första barn lät prinsen sätta en stark vakt omkring henne,
men just som barnet föddes somnade hela vakten, och
när barnet var fött kom fostermodern, skar barnet i lill-
fingret och smorde prinsessan kring munnen med bar-
nets blod, och sade:
»Må du nu bli lika bedrövad som jag blev när du
släppte ut stjärnan», och så försvann hon med barnet.
När vakten vaknade och fick se att prinsessan var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
