- Project Runeberg -  Folksagor /
143

(1927) [MARC] Author: Peter Christen Asbjørnsen, Jørgen Moe, Carl Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KARIN SPJÄLKJOL 143

»Ja», sa hingsten, »jag vet nog varför du är ledsen,
även om du inte vill tala om det. Du är hungrig och
får ingen mat. Men det ska du inte vara ledsen för
längre, ty i mitt vänstra öra ligger en duk som är så
beskaffad, att bara du breder ut den på marken, så får
du så många rätter mat du kan orka äta.»

Då slutade hon gråta, tog duken och la den på gräset,
och så fick hon den härligaste mat och både mjöd och
vin och sockerkaka. Snart nog fick hon hull på kroppen
igen och blev vit och röd och så vacker, att drottningen
och hennes benrangel till dotter blevo både gröna och
blå av avund. Drottningen förstod att allting inte stod
rätt till, och så skickade hon en piga för att spionera på
prinsessan i hagen. Pigan fick se var den goda maten
kom ifrån, och så sprang hon hem till drottningen och
skvallrade. Samma dag kom kungen tillbaka från kriget,
som han vunnit, och då skulle det festas på slottet för-
stås. Men drottningen lade sig sjuk och betalade doktorn
stora pengar för att få honom att säga att hon inte kunde
bli frisk ifall hon inte fick en bit kött av den blåsvarta
hingsten att äta. Både prinsessan och slottsfolket bådo
så vackert för hingsten, ty han var omtyckt av alla.
Men ingenting hjälpte, han, skulle slaktas. Då gick prin-
sessan ner i stallet till sin kära hingst och började att
gråta vid tanken på att han måste slaktas. Hingsten
frågade varför hon grät, och fick så höra hela historien.

»Få de väl livet ur mig», sa han, »så dröjer det inte
länge innan de pina livet ur dig. Tycker du som jag,
så reser vi härifrån i natt?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:02:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lcamfolksa/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free