Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 HÅKAN BORKENSKÄGG
svårt att skaffa mat åt mig själv, hur ska det då gå
om vi bli två?»
»Jag ska vara nöjd med hur du har det», sa den stolta
prinsessan, »om jag bara får vara med dig, för stannar
jag här tar far livet av mig», sa hon.
Då fick hon lov att följa med Stackarn, som hon
kallåde honom, och de gingo både länge och väl och
hon hade det minsann inte för gott. När de vandrat
genom hela landet och kommo in i kungariket bredvid,
frågade hon vem som ägde det landet.
»Det gör Håkan Borkenskägg», svarade Stackarn.
»Jaså», sa prinsessan. »Jag kunde ha tagit honom, så
hade jag sluppit att gå här som en tiggarkärring», sa hon.
Alla de vackra slotten och stora gårdarna som de gingo
förbi tillhörde också Håkan, sa Stackarn, och prinsessan
gick och sörjde över att hon inte tagit honom till man.
Sent omsider kommo de till kungsgården. Stackarn sa
att han var känd där och han trodde nog att han skulle
kunna skaffa henne arbete på slottet, så att de fingo
något att leva av. Så byggde han en riskoja i skogs-
brynet, där de skulle bo. Sedan gick han upp till slottet
för att bära vatten och hugga ved, sa han, och när han
kom tillbaka hade han lite mat med sig, men det räckte
ju inte långt.
En gång när han kom hem från slottet sa han:
»I morgon ska jag bli hemma och passa barnet, för
du ska gå till slottet och hjälpa till med baket, har
prinsen sagt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
