Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 HAKAN BÖRKENSKÄGG
han leta i fickorna och fann tygbitarna som hon stulit.
Då blev han så arg så han började domdera och föra
väsen utan måtta, men det slutade med att han förlät
henne för mannens skull. Men när hon kom hem till
riskojan om kvällen grät hon och sa att en vacker dag
skulle hon nog råka i olycka, för nu var prinsen så
arg, att han hotat henne med både länsman och tukthus.
En tid därefter kom Håkan hem till. kojan och sa att
nu ville prinsen att hon skulle komma och stå brud i
brudens ställe, för hon var alltjämt sjuk och prinsen
hade tröttnat på att vänta på henne.
»Jag tror ni äro från vettet både prinsen och du»,
’sa prinsessan. »Tycker du att jag ser ut som om jag
kunde stå brud åt prinsen, jag? Ingen tiggarkärring i
världen kan se värre ut än jag gör», sa hon. -
Men mannen sa att prinsen sagt det, och då måste
det bli så. Det var ingenting annat att göra än att gå
till slottet. Där blev hon så väl omhändertagen att hon
inom kort liknade den vackraste prinsessa och alls ingen
tiggarkärring. Hon fick så fina kläder att ingen prinsessa
kunde fått finare och de foro till kyrkan och hon stod
brud och när de kommo hem igen var det stor fest med
’ dans på slottet. Men just som hon dansade som bäst
med prinsen fick hon genom fönstret se att riskojan i
skogsbrynet stod i ljusan låga.
»Släpp mig, släpp mig, jag måste rädda Stackarn och
barnet och kojan», skrek hon och höll på att svimma
av förskräckelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
