Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUNGFRUN PÅ GLASBERGET.
Det var en gång en man, som hade en äng och den
låg långt uppe bland fjällen. På ängen fanns en lada där
han förvarade höet. De sista åren hade ladan dock stått
nästan tom, ty varje midsommarnatt, när gräset var
som allra vackrast, blev ängen aväten, ja, det såg ut
som om en stor hjord stampat och trampat och tuggat i
den. Det hände en gång och det hände två gånger, men
då blev mannen ond och sa till sina söner — han hade
tre stycken, och den yngste, det var Askepilten förstås —
att en av dem skulle sova i ladan på ängen under mid-
sommarnatten, ty nu ville han inte vara med om längre
att gräset gick förlorat som de två sista åren. Och den
som sedan. ville försöka att spela dem samma spratt igen,
han skulle allt akta sig, sa han. Ja, den äldste erbjöd
sig att vakta i ladan och han skulle nog passa gräset
för både folk och fä och fanken med, sa han. När kvällen
kom gick han till ladan och la sig att sova. Men mitt
i natten hördes ett tordön och marken skalv så hela
ladan skakade, och pojken sprang upp och la benen på
ryggen och gnoddå det fortaste han kunde, ja, han var
så rädd, att han inte ens tordes vända sig om för att
titta, och gräset blev uppätet den natten med, det är
klart det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
