Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET BLA BANDET 181
vågade titta upp. Sedan frågade pojken om de kunde få
husrum där över natten. Jo, det kunde de få, sa mannen.
De fortsatte att prata en stund, men så blev pojken
hungrig och frågade om de kanske kunde få lite mat
också. Ja, det skulle nog gå det med, sa mannen, och
reste sig upp och la sex famnar ved på elden. Gumman
blev förstås ändå mera rädd och pep om att nu tänkte
han bränna dem inne. När veden brunnit ner till glöd
gick mannen ut. |
»Gud nåde mig så visst», muttrade gumman, »ser du
inte att vi kommit till trollet, din morskepelle?»
»Å pytt, det är väl inte så farligt», sa pojken.
Om en stund kom mannen in med en kolossalt stor
oxe, som han drev till under ena örat med knytnäven,
så alt den stupade död på golvet. Sedan lyfte han upp
den vid alla fyra benen och la den ovanpå glöden och
vred och vände den till dess den blev brun utanpå. Därpå
hämtade han ett silverfat ur ett skåp och på det la han
den stekta oxen. Och fatet var så stort att ingenting av
oxen stack utanför kanterna. Det satte han fram på
bordet och så hämtade han upp en vintunna ur källaren
och den slog han ena botten ur, och satte sedan tunnan
på bordet med. Så la han fram tre knivar, som voro tre
alnar långa vardera, och så bjöd han gumman och
pojken till bords. Gumman jämrade sig, för hon orkade
ju inte ens lyfta kniven, men pojken tog sin och skar
ut ett par bra bitar ur oxensclår och det Ia" hantpå
moderns tallrik. När de ätit en stund lyfte han mer
vintunnan på golvet och sa att gumman skulle komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
