Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-
182 i DET BLA BANDET
och dricka. Men tunnan var så hög att hon inte nådde
upp, utan han måste ställa henne på sina axlar för att
hon skulle komma åt vinet. Själv klättrade han sedan upp
till tunnkanten och där hängde han som en katt och
lapade i sig av vinet. När han druckit sig otörstig lyfte
han upp den stora tunnan på bordet igen, tackade för
mat och dryck och sa åt gumman att hon också skulle
tacka. Hur rädd hon än var, vågade hon inte göra annat,
utan hon gick bort till mannen och sa tack för mat.
Gossen satte sig bredvid mannen på bänken och började
prata på nytt. Om en stund sa mannen:
»Nej, nu är det min tur att få lite forallsmadt, och
så gick han fram till bordet och åt upp hela oxen med
horn och allt, och vintunnan drack han ur och sedan
satte han sig hos pojken på bänken igen. »Jag vet inte
hur vi ska göra med liggplatserna», sa han, »för jag har
bara en vagga, men den kanske du kan ligga i, så får
mor din sova i min säng», sa han.
»Ja tack, det duger bra det», sa pojken och klädde av
sig och kröp ner i vaggan, som var så stor som någon
dubbelsäng. Och gumman måste krypa ner i mannens
säng fastän hon var så fasligt rädd.
Pojken låg länge vaken och han tänkte att det kanske
Inte var värt att han somnade innan han fick se hur
detta skulle sluta. Om en stund började mannen prata
sakta med gumman:
»Här kunde du och jag leva tillsammans och ha det
gott, om vi bara bleve av med sonen din», sa mannen.
»Kan du inte hitta på råd, du då?» frågade gumman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
