Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216 DE TRE MOSTRARNA
tjugufyra timmar, så kunde hon väl få litet längre tid.
Flickan tordes inte säga nej nu heller, men bad om en
kammare för sig själv, så fick hon väl försöka.
Där satt hon nu igen och grät och var bedrövad och
"Visste inte vad hon skulle ta sig till. Då kom det åter-
igen en gammal gumma in och frågade: »Vad felas dig,
barnet mitt?»
Flickan ville först inte ut med det, men till slut
berättade hon varför hon var så sorgmodig.
»Ja», svarade gumman, »det gör ingenting. Vill du
kalla mig moster på din hedersdag, så ska jag väva i
ditt ställe, och du kan gå och lägga dig och sova.» Ja,
det lät flickan inte säga sig två gånger, och så gick hon
och lade sig.
Då hon vaknade låg tygbunten på bordet, vävd så nätt
och tätt som vävas kunde. Hon tog bunten och gick
ned med den till drottningen, och hon blev så glad över
den vackra väv hon fått och höll ännu mer än förr av
flickan. Mer då blevo de andra ännu mer avundsjuka
på henne och tänkte inte på annat än vad de nu skulle
hitta på. | |
Till slut berättade de för drottningen, att nu hade
hon sagt sig god till att sy upp vävbunten till skjortor
på tjugufyra timmar. Ja, det gick alldeles som förut.
Flickan tordes inte säga, att hon inte kunde sy. Hon
kom upp på en kammare för sig själv igen och satt där
och grät och var bedrövad. Men då kom det åter en
gammal gumma till henne, som lovade att sy i hennes
ställe, om hon bara ville kalla henne moster på sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
