Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROGEN OCH OTROGEN 237
»Jag vet råd», sa Trogen, och så berättade han hur
han burit sig åt. Och samma kväll reste kungen till
linden kan du ju förstå, och bra blev han så fort han
smort sig med daggen som låg på bladen om morgonen.
Efter detta tyckte kungen mera om Trogen än om någon
annan. Han måste vara med honom var han gick och
stod, både hemma och borta.
Så en dag gingo de i trädgården tillsammans.
»Jag förstår inte hur det kommer sig», sa kungen, »det
finns inte en man i England söm kostar så mycket på
sin trädgård som jag, och ändå kan jag inte få ett enda
träd till att bära så mycket som en kart.»
»Ja, ja», sa Trogen, »får jag bara det som ligger tre
gånger runt om trädgården och folk till att gräva upp det,
så skall nog trädgården bära.»
"Ja, det ville kungen gärna. Trogen fick folk till gräv-
ningen, och så fick han upp hela guldkedjan. Nu var
Trogen en stenrik man, mycket, mycket rikare än kungen
själv. Men kungen var ändå förnöjd, för nu bar träd-
gården, så att grenarna hängde ner på backen, och så
söta äpplen och päron hade aldrig någon smakat.
En dag gingo kungen och Trogen igen och pratade
med varandra. Då kom kungadottern gående förbi dem,
och kungen blev riktigt sorgsen då han fick se henne.
»Är det inte synd, att en så vacker kungadotter som
min inte ska få fram ett ord?» sa kungen till Trogen.
»Jo, men det finns bot för det», sa Trogen.
Då kungen fick höra det blev han så glad, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
