Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 DUMMA MÄN OCH TROLL TILL KÄRRINGAR
hade nu lyckats få honom att tro att de voro så fina så
han inte kunde se dem, och så sa han:
»Ja, Ja, eftersom de äro så fina så äro de det.»
Men så en dag sa kärringen: »I dag är det gravöl hos
grannen, för han är död och skall begravas, och då får
du ta de fina nya kläderna på, så du blir schångtil.»
Ja, han skulle förstås gå på -grävölet och kärringen
måste hjälpa honom på med de fina kläderna, för ännärs
kunde han råka slita sönder dem, så fina voro de.
När han kom fram till festen hade gästerna redan
druckit försvarligt, och sorgen blev inte mindre munter,
när de fingo se honom i de fina kläderna, minsann.
Men när de voro -på väg till kyrkogården, och den döde
fick se honom utan kläder genom hålet i kistan, så
kunde han inte hålla sig längre, utan brast i gapskratt
där han låg.
»Nej, nu måtte jag väl få skratta», sa han, »för så
sant jag lever går Ola från Södergården spritt .Språngad:
des naken.i mitt begravningsfölje.»
När gästerna hörde att liket talade, fingo de brått att
få locket av kistan, och Ola i de fina kläderna han frå-
gade hur det kom: sig, att den döde låg och skrattade,
då han väl i stället borde gråta.
»Gråt hämtar ingen upp ur graven», sa han, och sedan
de pratats vid en stund, kommo de underfund med att
det var kärringarna som spelat dem båda ett spratt. Då
gingo de båda hem var och en till sitt och gjorde det
klokaste de gjort i all sin dar. Och den som vill veta
vad det var han får fråga rottingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
