Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FURUHANS SOM FICK KUNGADOTTERN ATT SKRATTA 247
han trött på pojkens tjat om tjänst, så han gav honom
plats, och han skulle bära vatten och ved åt köksan.
En dag när han skulle hämta vatten i bäcken fick
han se en stor fisk, som stod alldeles still under en
granrot, som vattnet undergrävt. Han satte sakta hinken
under fisken och fångade den. Men när han skulle gå
hem till slottet mötte han en kärring som bar på en
guldgås. | |
»God dag, kära mor», hälsade pojken, »det var mig
en stilig fågel du har, och sickna granna fjädrar den
har i rumpan. De lysa ju lång väg. Om man var så
grann skulle man kanske slippa att spänta ved både
nätter och dar», sa han. ;
Kärringen stod och blängde på fisken i byttan, och
hon sa, att om hon fick fisken så skulle pojken få gåsen,
och den var skapad så, att den som tog i den fastnade
bara man sa: Vill du med så håll fast.
Pojken ville gärna byta fisken mot gåsen, ty fågel är
lika gott som fisk, tyckte han. »Och är den skapad så
som du säger», tänkte han vidare och kikade på kär-
ringen, »så kan jag kanske använda den som lockbete
för större fiskar än den i byttan.> Därpå 105 han gåsen
och tackade till.
Han hade inte gått långt innan han mötte en gammal
gumma. När hon fick se den vackra -gåsen måste hon
komma fram och titta närmare på den. Hon la huvudet
på sned och schåpade sig och frågade till slut, om hon
inte kunde få lov att klappa den raringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
