Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 FURUHANS SOM FICK KUNGADOTTERN ATT SKRATTA
ilsket på smeden för det att han gjorde narr av dem.
Då tänkte smeden att det skulle vara roligt att hålla fast
i dem allesammans, för han var så hiskligt stark, den
karln, och så tog han ett ordentligt tag med tången i
baken på mannen som hoppade på ett ben. Karln skrek
i himmelns höjd, förstås, men Furuhans sa: »Vill du med
så håll fast», och så var smeden fast. Han slog ryggen i
krum och tog spjärntag i marken, men ingenting hjälpte,
han kunde inte komma loss. Han satt fast som i sitt eget
skruvstäd hemma i smedjan, och vare sig han ville eller
ej, så måste han dansa med i följet.
När de kommo fram till slottet började bandhunden
skälla som en besatt, och prinsessan måste fram till
fönstret för att se efter vad som stod på. När hon då
fick se detta hoppande och skrikande följe, kunde hon
inte längre hålla sig för skratt, utan hon log där hon
stod i fönstret. »Vänta bara», tänkte Furuhans, »hon ska
allt få grina och le värre än så», och därmed försvann
han med sitt följe bakom slottet. När han kom fram till
köksdörren stod den på vid gavel, och köksan höll på
att röra 1 gröten med en stor slev. När hon fick se det
tokiga följet kom hon ut i dörren med sleven i ena hand
och den andra la hon på magen, som hoppade av skratt.
När hon fick se att smeden var med, slog hon sig på
låren och skrek av skratt, men sedan måste hon ut för
att få klappa den präktiga gåsen, hon med.
»Furuhans, Furuhans», skrek hon, »låt mig få klappa
din fina fågel.»
»Låt henne hellre klappa mig», sa smeden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
