Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MUMLE GÅSAÄGG (1 tJ250
Men fienden ville inte vänta, utan de började att
skjuta så kulorna veno kring matsäcken.
»Jag tror det är flugor i luften», sa Mumle och fort-
satte i lugn och ro med att äta och makade matsäcken
så att den stod som ett skydd mellan honom och fienden.
Då började fienden att skjuta med kanoner och kul-
sprutor, men Mumle tog det med ro. Men rätt som det
var fick han en bomb i vrångstrupen. »Tvil» sa han
och spottade ut den, men strax efter kom en kanonkula
och damp mitt i smörasken och en annan tog matbiten
ur hans. hand. Då blev Mumle arg och reste sig upp
och slog sin klubba i marken så den skalv och så
frågade han om det var meningen att ta maten ur mun
på honom med de där välsignade blåbären, som de
gjorde sig så stor möda att pusta i synen på honom.
Han slog klubban i marken ett par gånger så det ruskade
1 bergen- och hela den fientliga krigshären hoppade högt
i vädret, och då blev det slut med kriget.
När han kom hem till kungsgården och bad om mera
arbete, blev kungen rent knäsvag av förskräckelse, för
han hade så säkert trott att han skulle bli av med Mumle.
Han "visste ingen annan råd än att sända honom till
helvetet.
»Du får fara till Gammel-Erik och kräva skatten», sa
han.
Och Mumle traskade i väg med klubban och matsäcken
på axeln. Det dröjde inte länge innan han kom fram,
men Gammel-Erik var ute i tjänstgöring, så det var bara
mor hans hemma. Och hon sa att hon aldrig hört talas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
