Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MUMLE GAÅSÄGG 265
sprickan för att bända kubben i två delar. Men Mumle
var honom för slug. Han drog yxan ur sprickan så att
den gick igen och Erik satt i klämman. Därefter lät han
yxan dansa på Eriks rygg. Gammel-Erik bad för själ
och pina att få komma loss, men det örat hörde inte,
Mumle på. Han svor på att Erik aldrig skulle komma
därifrån om han inte lovade att bygga en bro över floden,
som skulle hålla i alla evärdeliga tider och den skulle
vara färdig till dess att isen var borta.
»Det var inte småsmulor du ber om», sa Erik.
Men det fanns ingen annan råd, ville han komma loss
så måste han lova att bygga bron. Ja, han lovade att
göra det, men i gengäld skulle han få den första själ som
gick över bron, sa han. Det skulle han få, lovade Mumle.
Så släpptes Erik loss och han for hem till sig och Mumle
la sig att sova och vaknade inte förrän långt fram på
förmiddagen.
När kungen kom till slottet för att se efter om Mumle
ännu levde, måste han vada i guldpengar innan han
kunde komma fram till sängen där pojken låg och snar-
kade och sov.
»Gud hjälpe både mig och min dotter», sa han då han
såg att Mumle var livslevande. Och han måste erkänna
att Mumle gjort sin sak bra, men det kunde ändå inte
bli tal om bröllop innan bron var färdig, sa han.
Några dagar senare var bron färdig och Erik stod på
pass för att hämta den utlovade själen. Mumle ville att
kungen själv skulle komma med ut på bron för att titta
på den, men det ville inte kungen. Då grenslade Mumle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
