Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PETK 271
»Han är så sjuk så han orkar inte röra sig», svarade
systern, »och han skulle just nu försöka få sova lite.»
»Du ska väcka honom», sa kungen.
Men det tordes hon inte, för Peik var så ilsksint.
»Ja, men jag är ändå mera ilsksint», sa kungen, »och
vill du inte väcka honom så ska jag göra det, och då
så —» |
Jo, då var det nog bättre att systern väckte honom,
sa hon, och så gick hon fram till sängen och knuffade
på brodern. Men han röt till och tog fram en liten kniv
under madrasser och med den skar han systern 1 barmen
så att getmagen sprack och blodet sprutade ut på golvet.
Systern låtsades att hon dog och ramlade i golvet.
»Ett sånt odjur du är, Peik», skrek kungen, »ska du
mörda din syster, och det till på köpet mitt för mina
ögon ?»
»Det är ingen fara med liket så länge jag har luft i
lungorna», sa Peik och tog fram ett bockhorn, som han
blåste en lustig melodi på. Sedan satte han hornet i
magen på sin syster och blåste liv i henne igen.
»Bevare mig väl», sa kungen, »kan du blåsa liv i de
döda ?»
»Ja, hur skulle jag annars bära mig åt», tyckte Peik,
»jag som råkar slå ihjäl så många därför att jag är så
ilsksint», sa han.
»Ja, se det är jag med», sa kungen. »Det där hornet
måste du låta mig få köpa. Du ska få hundra daler för
det med och så förlåter jag dig att du lurade mig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
