Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272 PETK
både hästen, grytan, kubben och hela kånkarången», sa
kungen.
Peik menade att det var svårt för honom att vara av
med hornet, men eftersom det var kungen som ville ha
det, så måste han ge med sig. Och kungen tog hornet och
reste hem det fortaste han kunde och han var knappt
kommen inom dörren innan han fick lust att pröva hornet.
Han började gräla och träta med drottningen och den
äldsta dottern och fruntimren käbblade emot förstås,
det är klart. Men innan de visste ordet av drog kungen
fram sin kniv och stack ihjäl både drottningen och
dottern, och alla de andra flydde förfärade ut ur rummet.
Kungen gick omkring dem en stund och påstod att det
inte var någon fara med dem så länge han hade luft i
lungorna. Han sa allt möjligt tokigt som han hört Peik
säga, och så tog han då fram hornet och började att
tutilura i det. Men hur han blåste och pep så fick han
inte liv i de döda, varken den dagen eller nästa. Frun-
timren förblevo döda och kungen måste till sist slänga
ner dem i jorden och hålla gravöl till på köpet.
Men sedan for han till Peik igen, och nu skulle det
allt bli annat av. Peik visste emellertid av att kungen
skulle komma, så han sa till systern: -:
»Nu får du ta på dig mina kläder och ge’ dig i väg,
och till tack får du ta och behålla allt vad vi äger till-
sammans.» :
Hon bytte kläder med brodern och packade ihop och
gav sig i väg det fortaste hon kunde, och där satt nu
Peik ensam i stugan klädd som en jänta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
