Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PEIK 275
alltmera folk som ville vara med på festen. När kvällen
kom på bröllopsdagen vågade Peik emellertid inte stanna
längre i kungsgården, utan han la benen på ryggen och
gav sig 1 väg. Det blev ett letande och ett sökande efter
bruden, men hon stod inte att hitta, och så måste gästerna
ge sig i väg hem just när det var som roligast.
Kungen var både ond och ledsen och grubblade på
hur detta kunde hänga ihop. Till sist satte han sig i
sadeln och red ut på promenad. Det blev så tråkigt att
bara sitta hemma och grubbla. Men när han kom utanför
gärdesgården så fick han se Peik, som satt på en sten
och spelade på munharmonika.
»Sitter du här du, Peik?» sa kungen.
»Ja, visst sitter jag här, var skulle jag annars sitta»,
sa Peik.
»Nu har du lurat mig skamligt gång på gång», sa
kungen. »Men kom nu med hem, så att jag får dräpa
dig», sa han.
»Ja, eftersom det inte finns någon annan råd, så får
jag väl gå med då», sa Peik.
När de kommo hem till kungsgården gjorde de i ord-
ning en tunna, och i den skulle Peik sättas. När allt var
1 ordning kördes tunnan upp på ett högt berg. Där skulle
Peik ligga i tre dygn för att få tid att tänka över. och
ångra allt ont han gjort, och sedan skulle han rullas
utför berget rakt ner i floden. På tredje dagen kom en
rik man gåendes förbi på berget, och då hörde han hur
Peik sjöng inne 1 tunnan: »Till himmelriket, till himmel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
