Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMEDEN OCH HELVETET 279
Då gick Vår Herre ut och tog det ena benet av hästen
och bar in det i smedjan. Så stoppade han skon i glöden,
och när den var ellanste röd tog han den och formade
den efter hästens fot och nitade fast den med skosöm-
marna. Därpå gick han ut och satte fast benet på hästen
igen. Först tog han de båda frambenen och sedan tog
han de båda bakbenen och gjorde likadant med dem alla.
Smeden stod tyst och tittade på och när Vår Herre
slutat så sa han:
»Du var inte en så dålig smed som man kunde ha
trott.»
»Tycker du det», sa Vår Herre.
En stund senare kom smedens gamla mor för att hämta
sin son hem till middagen. Hon var så gammal och krokig
att hon knappt kunde gå. Då bad Vår Herre att smeden
skulle vara uppmärksam en stund, och så tog han den
gamla gumman och stoppade henne i elden och så smidde
han en ung, vacker flicka av kärringen.
»Det må jag säga», sa smeden, »och säga en gång till,
att du var mig en baddare till att vara skicklig. Det
står över min dörr att här bor mästaren över alla
mästare, men jag måste erkänna att man lär så länge
man lever.» Och därmed gick han hem till sin gård för
att äta middag.
När han kom tillbaka till smedjan kom en man som
ville få sin häst skodd.
»Det ska snart vara gjort», mente smeden, »jag har
nyss fått lära mig ett nytt sätt att sko hästar på.» Och
så började han skära och slå till dess han fått benen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
