Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Torpstugor - Om torpstugor i allmänhet - Taflan 1. Planer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kreatur, lättare tillsyn och kortare s. k. herrgårds väg; och
ingenting är ändamålslösare, att icke säga hufvudlösare, än att
tillställa så, att man tröttar folk och nöter redskap, dragare
och tid med en onödig väglängd[1].
Att bygga torpen vinkelrätt sinsemellan eller med
tegläggningen, eller i linie utefter den väg, som någon gång
begränsar, hvad hufvudgården har i eget bruk, eller att lägga
torpstugorna med vacker utsigt midtför ändan af de raka
vägar, som afskära åkerfälten, och företrädesvis på höjderna:
allt detta och många sådana nyttiga ordningsreglor låta med
fördel tillämpa sig, efter olika ortförhållanden, både till
behag för ögat och till lättnad vid körslorna. Sådana
anordningar tillhöra den vigtiga allmänna planläggningen för sjelfva
hufvudgården, som, efter ett noggrant studium af fältets alla
egenheter, måste i sin helhet förut vara uppgjord. Men det
ligger en ej mindre vigt pä det inre läget eller
tillskärningen af den lilla jordlapp, som är utsedd för torparen sjelf.
Äfven hans åkerfält böra stå i den beqvämaste förbindelse
med vägarne, tomtplatsen och byggnaderna, likasom emellan
dessa, trädgården och prydnadsträden bör finnas ett ordnadt
sammanhang. Den obetydligaste torplägenhet bör derföre
utstakas efter en utarbetad plan, som visserligen gör sig till
godo alla möjliga hushållsfördelar, men ej heller förbiser att
trycka en prägel af ordning, trefnad och smak, icke endast
på byggnaden, utan äfven på alla dess yttre omgifningar.
A en torplägenhet bör i allmänhet ej uppföras mer än 3:ne
byggnader, nemligen manhus, ladugård och svinhus. Alla hus
böra nybyggas af godsegaren sjelf, som hvart tredje år låter
dem undergå noggranna besigtningar och värderingar. A det
sist åsatta värderingskapitalet betalar sedan torparen vid hvarje
årsliqvid med gården en eller högst H procent, som lägges
till egendomens byggnadskassa, hvilken äfven bekostar alla
yttre reparationer, dem torparen, om han är slöjdkunnig, eger
rätt att sjelf utföra, men efter godsegarens bestämda
föreskrift. På detta sätt kan en bättre byggnadsordning införas
och bevaras, och den, som tillträder nybyggda hus, undgår
icke husrötekostnaden, medan den, som bebor de sämre, får
en mindre utgift, i den mån han bor mindre väl.
De fel, som ofta begås vid torpstugors uppförande, äro
vanligen desamma, som vid boningshusen för hemmansåboer,
nemligen, för låg stenfot, utan lufthål emot svamp, inga
trossbottnar, mörk förstuga, för låga rum och fönster, brist på
luft-vexling och dragfria sängplatser, på vedbesparande och
värme-gifvande eldstäder, brist på skafferi vid köket och källare
under boningshuset samt på en beqväm uppgång till den alltför
låga, trånga och mörka vinden. Dessa sednare fel äro så
mycket mer känbara, som torparens vind ofta utgör hans enda
både spanmålsbod och köttbod. Ar vinden ljus och rymlig,
kan den också till stor besparing, och vida mer beqvämt,
göra en fristående bodbyggnad öfverflödig. Torparens kök
är i allmänhet också alltför litet och mörkt, och nog borde
äfven i torpstugan, utom det störa boningsrummet, finnas
en liten kammare, der en sjuk person kan ega en tillflykt,
utan att störas af barnens lekar eller hushållsbestyrens buller.
En särskild liten kammare torde också hafva värde nog, om
den lemnar en tillflykt åt den öfvergifna enkan, eller det
ålderstigna föräldrapar, hvilket mången gång har både
uppfört den lilla stugan och odlat dess jord, men, undanskjutet af
ett yngre slägte, icke sällan tvingas att öfvergifva det ställe,
hvarpå de hafva användt en lifstids mödor, ofta nog för att
öfverlemnas, icke blott åt skröpligheten och sjukdomen — de
medellösa gamles enda, trogna sällskap — utan, hvad som
mången gång är ännu svårare — åt fattigstugans ofrid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
