Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ladugårdar och Logar - Om Ladugårdar i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till den utanför fähuset belägna cementmurade och täckta
gödselvattenbrunnen, ur hvilken man medelst pump
upp-hemtar gödselvattnet, dels föV öfvergjutning af gödselhögar
och komposter och dels för ängarnes öfversilning, till hvilket
sednare användes en vanlig vattentunna på hjul*). Bäst
är att hafva både gödselvattenbrunn och breda
gödselrännor för strö. Härvid är att iakttaga, att alla
underjordiska rännor läggas djupt, och att pumpstocken viras
med halm för att förekomma tillfrysning. Att göra
gödselrännorna 14 å 16 tum breda och 5 ä 6 tum djupa, samt att
hvar dag till en del fylla dem med torr dyjord, löf eller
halmboss, som uppsamlar urinen, är det bästa och enTclaste.
Att låta oxarne bokstafligcn ligga nedbäddade i strö är också
ett sätt. Att låta dem ligga på spj elverk af gamla bräder
eller bakar, hvarunder man hvar 8:de dag inför ett tjockt
lager af dyjord, eller att bakom kreaturen hafva en murad
betäckt gödselgraf, som för hela veckor upptager både
strö, urin och fast gödsel äro besvärliga och snuskiga
tillställningar, hvilka dessutom förskämma luften. Under
kalf-varnes spjelgolf lägger man ett annat tätt och lutande golf,
som afför syran till rännorna, eller har man blott ett lutande
golf och bäddar rikligt under med strö. Man bör lägga sig
all vinning om att få rännor och golf täta, så att luften ej
skadas och mgenting af urinen går förloradt. Alla
ladugårds-(jolf böra vara af sten, äfven under kreaturen, dock helst af
välbrändt tegel inlagdt i cement. Alla stolpar skola ätå på
upphöjda gråstenar med inborrade dubbar, då man säkrast
undviker rötan både af syra och svamp. Trägolf i
ladugårdar räcka blott några år och blifva i längden dyrare än
stengolf. Är man rätt mån om kreaturens välbefinnande,
består man dock plank i spiltorna, eller §n så rik ströbädd,
att stenkylan minskas.
Kreaturens uppbindning är en vigtig omständighet, och
det är svårt att afgöra företrädet emellan enkla klafband,
fastade i halsslåarne med fästa krampor i midten af spiltan
— och dubbla band, fastade vid sidorna antingen i krampor
eller i löpringar på upprättstående höga rundspjelor, eller
i kortare aflånga jernöglor. Allt beror dock hufvudsakligen
på klafkedjans längd, och någon bättre regel kan ej g-ifvas,
än att denna passas så, att djuren må kunna följa sin natur,
att äfven liggande föra hufvudet till sidorna (bröstet och
buken), och detta med så enkla bindslen och så litet
skrammel som möjligt. Att kila in eller fastlåsa hufvudet emellan
foderhäckens spjälor eller på annat sätt hårdt tvinga
kreaturen genom bindningar, borde straffas som djurplågeri.
Alla log- och fähusdörrar böra vara s. k. halfdörrar,
och så inrättade, att de uppslagne fälla platt efter väggarne,
såsom å närstående figur visas. I stenhus rappas ej
dörr-eller portnischerna, utan fogas.
Åtminstone i hvarje större ladugård bör finnas en liten
ljus och treflig afstängnad för koryktaren, som bör ligga i
fähuset om nätterna. Äfven den minsta höskulle bör vara
*) Under benämning: ”Om tillskott af gödsel” finnes uti 1855 års årgång
af Bergelins tidskrift någon ledning för anläggandet af gödselstäder
med urinpump af C. E. L—skiöld.
försedd med draghål för att hålla fodret friskt, hvilket i
synnerhet är af nytta, då fodret blifvit inbergadt under
otjenlig väderlek. Sådane små lufthål kosta ingenting, och
om de anordnas väl, så pryda de alltid sin plats. Icke
desto mindre försummas de nästan alltid af’ allmogen, som
vanligen äfven har sina ladugårdar sä anordnade, att under
höbergning vid regnväder fodret ej kan aflassas under tak.
I större ladugårdar kan man inköra höet midt igenom
foder-rummet, och i mindre hör man, åtminstone vid
sammanbyggnad, kunna anlägga logen sä, att en del af höet kan inkomma
den vägen; i annat fall får man begagna sig af gluggar pä
väggarne eller kurar på yttertaket enligt närstående figurer.
Det blir dock alltid
fördel, att till olika
ändamål kunna använda
ett och samma rum,
helst då det begagnas
sällan eller på olika tid.
I mycket små
ladugårdar får man nöja sig
med att intaga höet
igenom yttergluggar
endast på gaflarne eller
ladorna. I stora och
hreda ladugårdar
begagnar man s. k. upp-
körsbryggor till skullarne, isynnerhet om en höjd ligger nära
intill och broarne kunna anläggas så, att de göra tjenst äfven
för logarne. Med ett ord: man-måste tillegna sig allt, som
gifver lättnad i det dyrbara arbetet, så att alla förrättningar
inom ladugården kunna verkställas med samma behändighet,
som i en fabrik. Här gäller dock att noga jemföra vinsten
af en beqväm inredning med den dertill erforderliga
bygg-nadskostnaden, samt att anlägga allt i ett rätt förhållande
till gårdens storlek samt byggnadsplatsens beskaffenhet.
Fähusets enlda prydlighet så in- som utvändigt bör icke
försummas till någon dess ringaste del. Den vackra
uppställningen af kreaturen, den välberäknade indelningen af
fönster, dörrar, stolpar, takstolar och bjelklag, allt ger
intryck af trefnad, hvilken säkert också fördelaktigt inverkar
på nitet hos kreaturens vårdare. I en ljus, vacker och väl
anordnad ladugård gör också husbonden gerna besök, och
mången kreatursvård har blifvit högt uppdrifven ensamt för
ladugårdens skull, liksom många stackars djur blifvit illa
behandlade till följe af det misshumör eller olynne, som
framkallats af mörker, trängsel, obeqvändighet och orenlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
