Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Stallbyggnader - Om stallbyggnader i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tagande råheten, de minskade skjutsningarne, lastdjuren hafva
att vänta en skonsammare framtid, oeli vi, misstaga oss icke,
att en sådan redan börjat ingå.
Vi äro likvisst icke nöjda med ett litet framåtskridande
uti en så ömmande sak, vi önska att steget må tagas fullt ut,
och då vi nu höja en röst för ladugårdarnes tysta
martyrer, afse vi icke endast att mildra deras lidanden och lätta
djurplågarens skuldbelastade samvete, utan vi förorda med
detsamma bondens egen, största ekonomiska nytta; ty att
svältsystemet är det dyraste af alla, och att misshandlingen
af dragarne är ett bortslösande af krafter, som ej kan
medföra något slags välsignelse, detta lärer icke kunna nekas.
Det förhåller sig med kreaturens afmattningstillstånd, som med
åkerjordens, nemligen att livad som är utmärgladt gif-ver ingen
lönande skörd. Jorden kan man likväl gifva tillbaka dess
förlorade växtlighet, men djurlifvets, genom misshandlingen
störda förrättningar äro vanligen skadade för alltid.
Hos den, som glömsk af allt eget menniskovärde låtit
deltagandet för djuren tystna, borde derföre åtminstone
egennyttan göra sig gällande, och den sanningen vinna insteg, att
man först då drager största nyttan af sin häst, när han
befinner sig i detta härdade hull, som uppkommer genom rik
utfodring, omsorgsfull rykt och dessa trägna men afpassade
mödor, hvilka tillåta en hvila så fullkomlig, att kreaturen
återgå till sitt arbete med förnyad lifskraft. Vi hafva sett
hästar med de mest utbildade muskler, hvilka gått i selen nästan
h varenda dag, utan att aftaga; men dessa hästar stodo hvarken
under inflytande af supiga förbönder, eller berodde de af
ständigt ombytta dagsverkspojkars godtyckliga behandling,
hvilket ofta nog är fallet på herregårdarna, utan arbetet
ordnades af en sträng men kristligt sinnad husbonde, som till
körsvänner äfven för oxarne använde endast pålitliga och
lugna naturer, hvilka alltid begagnade och ansvarade för
samma par dragare och samma numrerade redskap. Den
massa arbete, som utfördes af dessa sansade körsvenner —
hvilka tillika voro landtgårdarnes fördrängar och ständiga
plogkarlar — var förvånande, likasom den arbetsskicklighet,
ordning och takt samt vård om redskap och djur, som
härigenom framkallades. Och det måste sä vara, ty icke är det
den obetänksamt framryckande kraften (som blott leder till
oreda och afmattning), utan den klokt ordnade omtankan, det
lugna, ihärdiga ocli tillvanda arbetet, som i detta, liksom i
andra fall, framkalla de vackraste resultaterne.
Hästens vård är naturligtvis till stor del äfven beroende
på beskaffenheten af stallrummet. Detta bör ligga fuktfritt
och lugnt. Dörrarna ställas ej gerna åt norr eller söder utan,
liksom de flesta fönstren, helst åt öster eller vester. I ett
större stall bör dörren vara minst 5 å 6 fot bred och så hög,
att en karl kan rida igenom, således minst 9 fot.
Emot-svarande dörrar undvikas äfven, och för snygghetens
befordran är det bäst att hafva en särskilt gödseldörr eller
åtminstone en glugg åt annan sida än gården. Udkastningen af
gödseln sker i öfrigt vid slutet af gödselraden och på
motsatt ända med utfodringsrurnmet, som helst bör ligga i midten
af stallet, så att äfven fodringen gifver korta afstånd. Den
beqvämaste utfodringen blifver alltid att hafva minst 4 fots
breda fodergångar bakom foderhäckarna, men små stallar
blifva härigenom kallare och många hästkarlar vilja ej veta af
annan utfodring än från spiltan. Med hästarne uppställde i
enkla längdrader anbringar man Ijusöppjiingarne bakom
hästarne; med tvärrader bör ljuset infalla vid sidan midt för
gångarne, och med dubbla längdrader och hufvudena vända
mot väggarna, sätter man många små fönster högt upp, så
att ljuset mindre besvärar ögat. Hur dagern än infaller är
nödigt att stallet blir lika så ljust som en menniskoboning
och att fönstrens öfre delar inrättas med ledgång på midten,
eller som falluckor, så att de kunna användas äfven till
luftväxling. Luftvexling tillvägabringas också, genom små fina
galler nedtill på dörrarne eller annorstädes, der draget ej
besvärar hästarna, samt i taket midt öfver gångarne genom
lufttrummor rakt uppåt eller tätt under taket åt sidan utåt.
Lufthålen förses allestädes med små skjutluckor eller klaffar,
som gå så lätt att öppningarne kunna
minskas eller stängas med lindrig vidröring
eller med en snodd på trissa (se närstående
lig.). För att få viil afpassad luft är nödigt
att stallets utrymme och höjd beräknas efter
hästantalet, så att värmegraden, med tillhjclp
af ofta förnyadt luftombyte, kan hållas vid
omkring 12 grader Celsius. Stor ömtålighet
ocli svaga bröst blir följden om stallarne
äro qvafva. Ett större stall för 8 å 10
hästar och derutöfver bör hafva en höjd af
10.5 högst 12,5 fot till bjelkarne, ett mindre får nöja sig med
8.5 å 9,5 fots höjd ifrån golf till tak. En dubbel stallgång bör
ej gerna vara under 11 ä 12 fot i bredd, och en enkel
aldrig under 8 å 9 fot, äfven i det minsta stall.
Då stallet bör vara så inrättadt att hästen kan erhålla
bästa möjliga hvila och trefnad, borde utrymmet för sjelfva
hästen också vara så tillräckligt, att han kan intaga hvilken
ställning han behagar och obehindradt lägga sig fullkomligt
utsträckt. Onekligen skulle hästen trifvas bäst om han finge
gå lös i en så kallad box eller ett afstängdt rum af 10 fots
qvadratsidor, och erfarenheten lär hafva visat att sålunda
vårdade hästar bibehålla sig längre. Men då boxarne fordra
större byggnader och medföra en besvärlig skötsel, bör man
åtminstone gifva hvarje af de i spiltraden uppbundna
djuren en plats af 6 fots bredd och 8 ä 9 fots längd utom
krubban. Äfven med hängbommar emellan hästarne, som
gifva mera rum, bör ingen spiltas bredd vara mindre än 5,5
fot, om neml. spiltan, utom en obehindrad rykt, skall tillåta
hästen att utan tvång förändra sin ställning. Ombyte af
ställning är hvila, isynnerhet för sådana hästar, som aldrig
lägga sig. Spiltbalkarne böra vara minst 5,5 fot höga
framtill och 4 fot baktill. Golfven i gångarne göras fördelaktigt
af småsten eller hårdt tegel, men spiltorna helst af
tretums-plank, inlagd nyttigare och mindre dyrt på tvären af spiltan
och med blott 1,5 ä 2 tums lutning emot gödselrännan, som
bör vara af sten. Starkt lutande golf förorsaka trötthet
och dåliga ben. Att låta spiltgolfvet luta obetydligt från
sidorna emot midten, och förses med en liten ränna eller
skorra, som fortare leder syran till gödselrännan är nyttigt,
liksom att alla stolpar stå på jerndubbar och öfver golfvet
uppskjutande kantlösa stenar. Spiltgolfvet lägges 2 till 3
tum högre än gångarne och bör gå 8 tum utom den yttre
stolpen, så att rengöringen blir obehindrad. Gödselrännan
kan vara blott 1 ä 2 tum lägre än gången, blott den får
sådan form och lutning emot midten eller åt ändarna af
byggnaden, att all syra ovilkorligen afledes, antingen åt
gödselgluggen eller genom underjordiska rännor i en behållare utom
stallet. Ingen syra bör stadna under golfvet och gifva osund
luft, utan böra så väl rännor som stenfot och golf vara
fullkomligt täta. Stenfoten förses likväl med lufthål, hvilka täppas
om vintern, eller också uppfyller man, för att undvika allt
golfdrag, hela tomrummet under golfvet med sten eller
pudd-lad lera, af hvilken man, tillhopa med hårdt inpackad
småsten (stor som hasselnötter) eller tegelgrus i förening med
sand och kalk eller cement, bildar ganska goda kreatursgolf
(åtminstone i fähus), om de göras med omsorg och få torka
fullkomligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
